VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG- Men. Det här är nog det viktigaste inlägget jag någonsin kommer att göra.
Jag har verkligen haft 0% lust att skriva på min blogg tills idag. Det har gått ett år sedan sist och som jag skrev då, mycket julstök på gång. Idag är det första advent och jag önskar verkligen mysig första advent till er alla. Än finns det inga slaviska läsare förutom mamma och pappa så egentligen vet jag inte varför jag fick för mig att göra detta men jag tror att det längst där inne finns ett hopp och en glöd om att en dag sprida glädje till andra glutenintoleranta barn som vuxna eftersom jag trots allt tycker att detta är väldigt viktigt. Men det här handlar inte om glutenintolerans. Detta gäller alla. Jag vill att alla ska få sin plats i samhället idag oavsett etnicitet eller kön. Jag tror att detta är anledningen till att jag skriver idag.
Runt om i världen idag händer hemskheter hela tiden. Folk dör, folk svälter, folk krigar. Och vad gör jag. Jag sitter och skriver på en ny skoldator som allmänt är ganska dyr. Vad bidrar jag med i ett samhälle där folk krigar i paris eller i syrien? Vad tror jag att jag är? Vad gör jag när folk kämpar för sitt liv för att få en smula mat? Jo, jag sitter och skriver en önskelista med iphones och smycken till i jul. Varför måste det vara på det här sättet? Vad ska jag som barn göra?
Jag har fördjupat mig i detta och kommit fram till att vi som barn egentligen inte kan göra så mycket. Vi måste förstå vad som händer och inse det. Men när vi väl gjort det har vi inte så mycket vi kan säga till om. Jag som barn vill hjälpa till och vi i våran familj är aktiva faddrar till ett barn och dessutom skänker vi en viss summa pengar varje jul via unicef eller någon annan orginisation för att hjälpa barn. Detta är vad jag kan göra. Jag som barn kan vilja göra något åt det men inte kan jag. När jag frågade vår kurator om detta i ett sammanhang sa hon också att det var det ända vi kan göra. Men jag tror inte det. Jag tror att vi har mer.
Vi barn har ansvar för framtiden. Vi bär den och ett barn som föds idag kommer förmodligen bli en av de kändaste personerna. Det behöver vi inte. Vi behöver inte kända personer för att leva ett bra liv och uppfylla milleniummålen. Vi behöver förbättrad miljö och näringsmängd i snitt. Det är vad vi behöver och vi barn kan faktiskt påverka det idag. GENOM ATT UTBILDA OSS OCH TA ANSVAR! Vi barn är framtiden och våra föräldrars pension. Vi behöver ta ansvar för det vi gör och utbilda oss för att kunna få nya idéer och utveckla dem. Jag som 14 -årig tonåring behöver åka mindre buss, konsumera mindre och hjälpa andra. Jag borde slänga min önskelista, men längst där inne tar det emot. Eftersom det handlar om att ge bort pengar och tid. Värme och mat. Trygghet och glädje. Saker som vi egoister gärna behåller. Jag säger absolut inte att du där ute är värre eller bättre än mig, för det spelar ingen roll. Vi måste oavsett ta ansvar för det vi gör idag och sedan vara stolta över det om några år när kriserna blir värre. Vi måste alla idag, vuxen som barn ta ansvar för det vi gör här och nu. Därför raderar jag min önskelista och skriver pengar till behövande barn överst. Detta utan tvivel eftersom jag vet att detta är det som känns bäst om ett par år. Att inte skryta är en konst, vilket jag verkligen måste klara denna gången. Det måste alla. Det här är inget att vara stolt över att göra. Detta är det som måste göras och som jag gör här och nu. Att radera sin önskelista kan rädda liv.
Jag kan inte tvinga någon till att göra detta eftersom det vore ohövligt men egentligen är det det som vi i Sverige som har det väldigt bra behöver. Vi behöver en rejäl spark i rumpan. Jag trodde verkligen att vi kunde bättre än såhär och jag blev så fruktansvärt glad när jag såg temat för årets julklapp innan den kom ut. Jag tror att det var förra helgen de sa med stora ovationer "Årets julklapp- tema ekonomi, välgörenhet". Men sen kom det. Den stora käftsmällen. "Årets julklapp robotdammsugaren, "den bästa genom tiderna"".
Chocken. Ilskan. Det onda i magen. VARFÖR gör någon såhär? Vet de ingenting. Vilken tur att det var fler än jag som blev upprörda. Det här är bannemig inte OK!!! Jag vill ha en jul där alla får sin plats och där alla kan finna frid. Därför föreslår jag att man sätter ut en ny årets julklapp om man ens en sådan förtjänar i detta fall. Det borde vara en riktigt fet present till barn i andra länder som svälter. En gris kan rädda en familj. En dunk vatten kan rädda en födande mamma. Ett par glasögon kan rädda LIV! Förstår ni vilken julklapp det är?? Ett scenario:
Du är hemma med din familj, dagen innan julafton. Din mamma är allvarligt sjuk och du vet att ni kommer att hänga på sjukhuset hela dagen för att sörja hennes död. Du får plötsligt reda på att någon hjälte har ägnat en halvtimme av sitt långa liv till att donera blod och din mamma överlever mot all förmodan. Den julklappen vill nog alla ha?
Här har någon gjort en liten sak som räddat liv och förbättrat julen. Betyder inte jul mer än presenter? Om inte borde vi hutta den. Släng bort den och glöm den. Låt den försvinna och förtvina. Men jag tror inte det är så vi vill ha det. Som jag sa innan, utse en ny årets julklapp och låt det bli en riktig ekonomi-välgörenhetspresent. Gör det till att man ska ge bort pengar till unicef, barncancerfond eller kanske rädda barnen. Vilken som helst, men nu, tack. Min faster är en av de snällaste som finns för hon gör detta till oss varje år. Jag och mina syskon skippar presenterna från hennes sida och skänker det till behövande barn istället. Och det gillar jag.
Jag har precis varit på mitt livs första och största högmässa. Det var ett av de finaste jag varit med om fastän jag kanske inte är den som är mest kristen här. Men det viktigaste var nog det som biskopen sa i ett tal. Hon började prata om glädje och att sprida den och även fast det var långt och jag satt på stengolv blev jag så fruktansvärt rörd över att någon kan säga något så fint. Hon sa att "Att känna glädje till annans glädje-Det är lycka". Det sitter fast i mig för resten av mitt liv, och jag tror att det är det citatet som kan göra att vi vågar släppa vår trygghetszoon och ge bort lite glädje, värme och pengar, för det är det som behövs i världen idag tror jag.
Jag kan inte bestämma över dig och det är verkligen inte meningen att på något sätt skälla på dig om du skulle känna det, men jag vill att vi i världen som har det bra ska dela med oss av den för att göra en bra jul för alla. En tjuga räcker. Gör det för världen och en dag minskar kanske IS eller att terroristattackerna som i Paris och Trollhättan slutar. Gör det och njut inom dig. Gärna nu. Tack!
PS. Jag lägger ut detta idag istället (måndag) eftersom jag skulle bearbeta och så. Så därför önskar jag er alla en skön måndag!